Toppbild11

Linnéas berättelse - januari 2009

SOS Animals

Linnea105.30 ringde klockan på lördagsmorgonen den 3/1-09 efter bara ett par timmars sömn. Som vanligt hade jag packat allt i sista sekund. Trött, något nervös och förväntansfull så försökte jag få i mig lite frukost och packa de sista småsakerna. Innan avfärden tog jag ett åksjukepiller, så när Anna hade kommit för att hämta mig så tog det inte lång tid innan jag somnade i bilen på väg till Arlanda. Vilket var väldigt skönt, då det gick mycket snabbare.

 

Linnea2

Incheckningen och det gick bra, men sen var planet försenat. Så vi skulle ringa Tony och säga att vi kommer lite senare. Efter ca 1-2 timmars försening bar det av upp i luften, det var ett litet plan med 3 säten på ena sidan och 2 på andra sidan. Vi fick sitta på raden med 3 och det visade sig efter några timmars flygning att tjejen som vi satt bredvid också skulle till SOS (vilket var väldigt konstigt för det är inte så jätteofta det kommer volontärer hit). (På bilden till höger ser vi Anna)

 

Linnea3När vi hade landat och hämtat vårt bagage så blev vi hämtade av en man som hette Jerry, som hade en pytteliten bil för han trodde att han bara skulle hämta en volontär. Ja, så det blev minst sagt trångt med 3 enorma resväskor. På vägen till SOS så fick vi stanna för ett stopp på en supermarket, Jerry stannade i bilen så vi gick in själva. Något stressade så försökte vi kasta i det viktigaste i korgen. Väl framme möttes vi av 2 andra volontärer, Elin o Sigrid (en sensation att vi blev så mycket folk på SOS). Dom visade oss runt i vårat mycket, mycket, mycket enkla hem! Det var mörkt, kallt och regnigt. Efter ett tag kom Martina, en tjej som varit volontär 3 gånger här innan. Hon visste det mesta och det är hon som håller koll och lär upp oss andra ;D

Linnea4

 

Efter att ha gått igenom alla frågor vi hade så skulle vi äta lite, det blev en till smörgås för vi orkade inte laga till någon mat på vår gasspis (otäckt med gasspisar). När vi satt och huttrade och åt som bäst så gick strömmen! Det blev KOLSVART! Kallt, regnigt och kolsvart! När vi väl hade hittat några värmeljus att lysa oss runt med så trevade vi oss in till sovrummet.

 

Linnea5

Linnea6

Under täcket var det kallt och fuktigt! Huttrande och trötta gick vi och la oss, det tog ett tag innan man somnade för hundarna skällde en hel del, och vi var ju inte direkt vana vid det. Men det värsta var att den största hunden Liza snarkade som bara den! Värre än pappa ;P

 

Men vi tog oss igenom natten och på morgonen så ringde klockan vid 07.00. Lite frukost innan vi började vår arbetsdag klockan 08.00. Vi fick lite genomgång av rutinerna innan vi träffade Tony och Gill för första gången. Två enormt vänliga eldsjälar som älskar hundarna och var överlyckliga för att se så många volontärer.

Linnea789

 

Linnea10

Man börjar alltid morgonen med att gå några promenader, oftast tar man Liza- och Nerogruppen först, sen Peggygruppen och Dartanian. Men när det finns sjuka hundar eller hundar i lägenheterna av olika anledningar så måste man gå ut med dom först. Medan man är ute med en grupp i bergen så städar någon annan i den kenneln. Oftast tar man första promenaden när solen går upp och sista när solen går ner.

 

Linnea12När man är uppe på berget så kan man se ända till havet, det är så enormt vackert uppe i bergen! När man väl har kommit upp för första backen så brukar man släppa hundarna (dock inte alla, vissa skulle man inte kunna få tag i sedan). För att bo på en hundgård har hundarna det väldigt bra här (om det är tillräckligt med folk), de får gå en promenad uppe i bergen varje dag och det är inte på många ställen man går ut med hundarna! Man brukar vara klar vid 1-2 nån gång med morgonsysslorna, alltså gå gå gå gå gå o städa ;) Mitt rekord är 10 rundor uppe i bergen så om min rumpa inte blir fastare av det här så vet jag inte vad ;D

 

Linnea11

Linnea13Det finns även ett katthem med ca 20 katter. Eftersom att jag både tycker om katter och hundar så fick jag lära mig hur man gjorde i ordning hos dem. Jag blev även ansvarig för att ge medicin till de katter som behövde det, och ni som har provat att ge en katt medicin vet att de är överallt och krånglar sig ur alla möjliga grepp. Inte så lätt men man fick snart rutin på det med :)

 

 

Linnea14Sedan har man siesta i några timmar innan matningen börjar. Man lagar lite mat och vilar upp sig lite, oftast på solstolarna på gården om solen är framme och då får man oftast Lipton i knäet på köpet :)

Vid 3-4 så sätter man igång med eftermiddagspasset. Då är det dags för utfodring. I början var det Martina som fixade maten men jag fick ganska snart veta att det var jag som skulle få huvudansvaret för både matningen och medicineringen, eftersom att jag skulle stanna längst. Det kom som en chock och först var jag osäker på om jag skulle klara av de, kunna namnet på ca 112 hundar och veta vilka som skulle ha medicin och vilka som skulle vara kopplade under matningen. Som tur var hade jag i alla fall en vecka på mig att lära mig.

Linnea15

Så först som sagt gjorde man i ordning maten, sedan kopplade man hundarna som skulle vara kopplade och sedan delade man ut maten. Efter ett tag så fick man börja samla in skålarna igen. När alla hundar hade fått sin mat så gick man ut med vissa hundar på den ”korta” rundan för att man skulle kunna städa kennlarna bättre. Alltså Emma/Sallygruppen fick gå ut och man städade dessa kennlar. Sedan delar man även ut medicinen på eftermiddagen. De hundarna som har sandfly/leishmania får medicin (apurinol). Vissa hundar med mycket sandfly får medicin dagligen, det är ca 15 hundar. De hundar som har lite mildare sandfly får medicin på måndagar och torsdagar och då är det ca 35 hundar totalt. Och som sagt dessa hundar var det väldigt viktigt för mig att kunna namnen på så att jag kunde se på medicinlistan vilka dagar de skulle ha och vilken dos.

Så på en vecka så lärde jag mig faktiskt nästan alla namn, när Martina åkte hem så fick jag hjälp en gång med den stora medicineringen för att kolla att jag kunde den. Och det gjorde jag som tur var! Jag lärde mig också snabbt vilka som skulle vara kopplade vid matningen så allt gick väldigt bra och då var de bara kul att ha lite mer ansvar! Sen så går man ner till katterna en gång på kvällen, rensar i lådorna och ser till att de har mat och vatten, sen så går man ytterligare några promenader. Ofast var man klar vid 6-7 på kvällen. Och efter en hel arbetsdag så var man rätt trött. Så man åt bara lite kvällsmat och sen var det så kallt att sitta uppe så man kröp oftast ner i sängen och läste ett par timmar innan man somnade gott av utmattning!

 

Linnea16Dagarna på SOS rullade bara på, man hade fått rutin på saker och ting och skaffat sig favorithundar. Den hunden jag fäste mig vid mest hette Zac, en underbar tollarblandning som charmade de flesta med sina enormt vackra ögon och sitt goda humör. På min första lediga dag gick jag och Anna ut med Zac och Ryan, för att jag skulle lära känna Zac lite bättre. Vi gick ner till ån och hade enormt tur med vädret, det var en helt underbar promenad och hundarna njöt i fulla drag av att få springa lite vid vattnet och dofta på nya lukter. Efter den dagen var jag fast!

 

Linnea17Det var ingen tvekan om att det var Zac jag ville ha med mig till Sverige. Jag meddelade Tony och co. att jag ville ha honom. Ett par dagar efter så skulle Tony ta med honom till veterinäre för att göra blodprov, och se så att han inte hade sandfly. Jag var så nervös! Tänk om han skulle vara sjuk, då skulle jag inte kunna ta med honom som fosterhund (jag ville ta honom som fosterhund först för att se så att det fungerade med mina katter). Den dagen gick sakta sakta, sakta.

 

 

 

Linnea18

Till slut kom Tony tillbaka, jag såg direkt att nått var på tok, Zac var sjuk. Jag omfamnade honom och brast i gråt. Det var så enorm sorgligt, han var en så underbar hund! Men eftersom han var sjuk kunde jag inte ta honom som fosterhund. Det blev ett par jobbiga och sorgliga dagar!

 

Linnea19

 

 

2 veckor gick snabbt och så var det dags för Anna och Josefin att åka hem! Jag skulle bli ensam nån dag, innan 2 andra volontärer skulle dyka upp. Det var lite tråkigt att säga hej då till dem, vi hade haft så kul tillsammans, men jag hoppades på att volontärerna som skulle komma också var bra. Den natten sov jag själv, först trodde jag att det skulle kännas lite otäckt, men vid närmare eftertanke så hade jag ju ca 112 vakthundar så jag somnade gott! 

 

Linnea21

Linnea20Dagen därpå skulle Malin och Lovisa komma, de var från Göteborg och skulle stanna 2 veckor. Det var skönt att vi blev lite fler igen, och att slippa sitta ensam på siestan! Nästa person som kom var Sara från Dalarna, hon bodde i samma lägenhet som jag och vi kom mycket bra överens och det var kul att ha nån att prata med på kvällarna!

Dagarna rullade på, vi njöt av det fina vädret och mina sommarfräknar började dyka upp på  kinderna :) Jag trivdes verkligen med livet på SOS, att få vara ute och jobba hela dagarna, att man fick röra på sig mycket och framför allt att man fick så mycket kärlek från alla underbara hundar!

Linnea22

 

Jag var inne på min 3e vecka när Malin och Lovisa åkte hem och Anders kom, en kille som skulle stanna en längre period på SOS. Det blev min uppgift att lära honom hur matningen och medicineringen gick till. Dagarna gick ännu snabbare i slutet, eftersom man kunde mer om alla hundar och rutiner.

 

 

Linnea232425

 

Linnea26Så snart var det dags för mig att packa mina väskor, lördagen innan jag åkte hem så gick vi ut på restaurang med Therese och Andreas. Det var en vegetarisk restaurang och maten var jättegod och mättande ;) Annat än pasta och tonfisk! Det var mysigt att få lite riktig mat och att komma ut en kväll och se stan.

På tisdagen var det dags för mig att åka. Jag gick ett varv för att säga hejdå till alla hundar, det var otroligt jobbigt att behöva lämna dem efter en månad då man verkligen har fått en relation till många av hundarna! Jobbigast var det att säga hej då till Zac.

Jag plockade i ordning mina sista grejer och städade mitt rum, innan det var dags att lämna SOS. Det blev kramkalas och sen var jag och Tony tvungna att åka till tåget. Resan hem gick bra men den tog lång tid, 12 timmar senare var jag äntligen hemma i Linköping igen. Det var en blandad känsla, det skulle bli superskönt att få krama om min sambo igen och mina katter, att få träffa vännerna och familjen. Men jag hade en stor klump i magen av saknad efter alla hundar och alla eldsjälar som jobbade på SOS!

Linnea27

Att ha varit på SOS i en månad har gett mig så otroligt mycket. Det har varit en helt underbar period och jag kommer absolut att komma tillbaka! Hundarna och människorna var helt underbara och naturen var så vacker, det är svårt att inte få tårar av saknad i ögonen när man tänker på det! Men jag vet i alla fall att hundarna på SOS trots omständigheterna har det bra! Det värmer i hela hjärtat att det finns människor som viger sina liv åt att ge alla dessa hundar ett så bra liv som möjligt!

 

Linnea28

 

 

 

Tack till alla som har jobbat på SOS under denna period! Ni är mina hjältar och idoler! :) Vi ses snart igen! Många kramar Linnéa Johansson!