Untitled2

Marie, Emma och Idas berättelse - september 2004

Marie, Emma och Ida - volontärer på SOS 2004

Så hade det äntligen blivit av. Vår resa till Spanien och SOS, efter ett års funderande och tänkande hade vi äntligen lyckats bestämma oss och fått chansen att förverkliga vår dröm att få komma till Spanien för hjälpa Kim i hennes arbete med hundarna. Vi är 3 st från Oxie som ligger strax utanför Malmö i Skåne. Vi 3 består av mamma Marie samt 2 st barn Emma och Ida (fast de är vuxna båda två) anledningen till att vi blev intresserade av att åka till SOS var att vi i augusti 2003 adopterade två hundar från just SOS, Lipton och Tuva (fd Lula).

Med spänning såg vi fram emot att få boka resan och därefter sätta igång med all planering och alla funderingar kring HUR är det egentligen där nere? Är det jobbigt att se alla hundar som behöver ett hem, alla som får vistas där länge i väntan på rätt nya familj, kommer vi att klara det eller...?? Men vi beslöt oss för att göra ett försök, vi har ju alla 3 ett brinnande djurintresse. Vi hoppades att få uppleva känslan av att även vi har gjort något för hundarna på SOS under vår vistelse där. Resan startade den 17/9 från Kastrup, flyget gick redan 07.10 så vi skulle få nästan en hel dag på SOS redan ankomstdagen.

Med en viss nervositet lämnade vi Sverige och våra hundar (pappa i familjen tog semester för att kunna vara med våra hundar hela dagarna medan vi var borta) men OJ vad vi såg fram emot att ÄNTLIGEN få komma till SOS trots att saknaden skulle bli stor över att vara ifrån pappa och våra hundar.

Klockan ringde redan kl. 04.00 på morgonen (eller på natten!) lite yrvakna var vi allt, men så fort tankarna samlats ihop VARFÖR klockan ringde på denna okristliga tid på dygnet kändes det inte längre jobbigt. Det var äntligen dags! Efter en sista koll att allt var packat och att allt bagage var med begav vi oss mot Öresundsbron och Danmark. Vi hade aldrig tidigare flugit från Kastrup så lite pirrigt var det med tanke på hur vi skulle hitta rätt med en gång eller om
vi skulle lyckas att förvirra oss runt en stund först innan vi kom till rätt avgångshall. Vi hade en flygresa på ca 4 timmar framför oss så vi skulle utan problem hinna med både att äta frukost och att vila lite. En god bok fanns också med ifall att tiden blev för lång. Flygresan gick bra allt klaffade, inga förseningar utan allt flöt på bra.

Väl framme i Malaga möttes vi inte av Kim som vi trott utan av en man som Kim anlitat för att hämta oss, efter diverse problem för honom att hitta oss och vi att hitta honom (jag fick ringa till Kim ett par gånger) kom vi så äntligen iväg från flygplatsen efter ca 2 timmars väntan. Det var mycket trafik och jättevarmt men dock vi var äntligen på väg mot SOS. Efter en bilresa på ca 45 minuter anlände vi till SOS och blev mottagna av de andra volontärerna, blev anvisade var vi skulle bo och fick även tillfälla att packat upp lite av våra saker. Kim och Kelly kom hem och även de hälsade oss välkomna. Vi åkte in till Fuengerola för att handla mat på kvällen och fick i oss lite mat (äntligen!)

Så var det dags att börja jobba, på lördags morgonen var det vår tur att ta hand om en av kennlarna med allt vad detta innebär, byta vatten, plocka upp hundlort och tvätta golven. Och sist men inte minst att gosa med och pyssla om hundarna. I normala fall har man ett rullande schema med arbete i all de olika kennlarna men vi fick (av olika anledningar) ha samma schema under hela vår vistelse på SOS. Det kändes bra och vi lärde känna "våra" hundar ordentligt och de verkade nöjda och glada av att få bli ompysslade av oss. Arbetspassen är 2 per dag morgon och kväll, på kvällen ingår även att ge hundarna mat. Efter ett par dagar var det åter igen dags att fylla på mat och dricka förrådet, denna gång begav vi oss till La Cala, en lite mindre stad som ligger närmre SOS än Fuengerola. På vår näst sista dag var vi lediga, vi begav oss, iklädda "turistkostymen" till Fuengerola för att shoppa och avnjuta mat och dryck. En liten tur på stranden hann vi också med.

Jag hade lovat mig själv att INTE ta med en ny hund till Sverige, men detta "löfte" bröts på söndagen när en vit podenco kille på ca 7 månader blev återlämnad till SOS av en dam som bor en bit ifrån Kim. Istället tog damen mamman till "vår" hund. Anledningen till att han blev returnerad till SOS var att han enligt damen bet valparna som hon hade. Detta låter helt otroligt eftersom han är jättesnäll och glad. Han heter Snowman och är helt döv, att han kan ha nafsat till valparna beror i så fall på att han inte hört valparna utan blivit rädd när de bara dök upp.
Snowman är född på en golfbana och hittades i bedrövligt skick tillsamman med sina syskon av Kims väninna Sue, de hade alla parwo och bara 3 st överlevde. 2 av hans syskons finns kvar på SOS än idag.

Det är bara Snowman som är helvit, de övriga är podencomönstrade. Jag höll mitt löfte delvis, det är inte jag som ska ha honom utan dottern som inte bor hemma längre. Så det blev inte fler hundar hos oss men väl inom familjen. Vi lär troligen få passa honom en hel del eftersom Ida jobbar oregelbundna tider, så Snowman kommer ändå att vara mycket hos oss och hos Lipton och Tuva. Hoppas att Tuva och Lipton uppskattar att få en ny kompis från Spanien. Efter många varma dagar i Spanien var det så dags att bege sig till Sverige igen. Flyget hem gick i lagom tid (10.45) så vi var hemma i Sverige igen redan på eftermiddagen. Med en temperaturskillnad på nästan 18 grader (vi hade ca 30 gr varmt varje dag) var det inte jättekul att återvända igen!

Men det var jätte kul att träffa make och hundar igen. Gissa om vi längtat efter vår familj hemma under vår vistelse i Spanien. Vi var också efterlängtade! Så nu återstår bara att vänta ca 14 dagar på att Snowman ska bli resklar och få komma hem till oss i Sverige. Fy vad det kändes att resa ifrån honom!!! Vi kände oss jättetaskiga att bara lämna honom så där, han var ju jättepigg på att följa efter oss när vi lämnade SOS i Kims bil.

Efter en bra vistelse på SOS och en erfarenhet rikare är vi så tillbaka i vardagen igen, vi kanske återvänder till SOS, vem vet???

Marie, Emma & Ida Rosberg