Toppbild7

Sista hälsningar t.o.m 2013

...........................................................................................................................................................................................................
Till minne av Rebel
Den 10/12-04 möte du upp oss på Arlanda, du var den perfekta julklappen vi kunde önska oss.
Du var livlig, glad och tyckte allt var spännande.
Dock var mörkret ett stor hinder i början och det tog tid men till sist vande du dig med det och hade inga problem längre. Du kunde spendera sommarkvällarna på altanen själv, för det var där du trivdes som bäst. Du älskade att vara på våran landställe, där fik du leva livet, både i skogen och ängen.
Snön och vatten var något du även älskade, att få rulla runt i den djupa snön eller att få springa i dikerna för att hoppa i vattnet, då kände du dig fri.

Du var vårt lyckopiller med dina höga gäspningar och din glädje du spred runt var du än var.
Varje kväll vid samma tid satt du och tittade djup in i husses ögon och suckade tills du fick gå ut, lyssnade inte husse på dig så började du prata och tala om att nu är det dags för min kvällspromenad.

2011 fick du en ögonsjukdom, inte ens veterinären visste var det var men efter två veckor undersökningar, prover och medicinering var bästa beslutet att ta bort ögat, det var jobbigt i början men det dröjde inte länge innan du var dig själv och spred den glädje som bara du kunde. Vi fick njuta av livet med dig igen.
Våren  2013 blev du allvarligt sjuk, det var svåra tider både för dig och familjen, men du försökte ändå få oss att vara glada och må bra även om du inte orkade längre. Den 13/7-2013 fick du somna, men du är med oss överallt så natt som dag. Vi pratar om dig med glädje och berättar hur underbar du var och alla minns vi dig med glädje.
Saknaden är stor, du gav oss så mycket men ville bara ha en sak tillbaka Kärlek.
Rebel vi älskar och saknar dig så mycket, hoppas att du har lika bra där du är nu som du hade hos oss.
Vi är tacksamma att vi fick ta hand om dig, hjälpa dig och ge dig de bästa åren du förtjänade.
Vill även tacka SOS Animals, som gav oss möjligheten att ge Rebel ett liv han förtjänade men även chansen att få ett sånt lyckopiller i vårat liv.
 
Med lyckliga minnen och glädje kommer vi alltid att minnas dig!

Din familj, Hartikainen
Rebel - Kopia
............................................................................................................................................................................................................
Till minne av Sophie

Den 17:de augusti var det till sist dags för Sophie att lämna oss. Sophie föddes i juni 1997 och har alltså varit med sedan starten av SOS. Hon hittades tillsammans med sin mamma Mini och 3 syskon då hon var omkring sex veckor gammal. Hon bodde på SOS i större delen av sitt liv. Det sista åren bodde hon hemma hos vänner till SOS tillsammans med sin bästa vän Doggie.

Under sina första år på SOS var Sophie väldigt skygg och tillbakadragen. Hon följde med på promenader men det gick inte att sätta koppel på henne utan hon fick gå lös. Sakta men säkert blev hon modigare och det började gå att klappa henne. I flera år hade hon en bästa vän som hette Clyde, men han är nu tyvärr i hundhimlen. Efter Clydes bortgång blev Sophie bästis med Daisy som gick bort 2008 och därefter blev hon Lizas trogna följeslagare till slutet av 2010 då även Liza lämnade jordelivet. Doggie var hennes fjärde bästis och han fanns med henne ända till slutet. En trofastare kompis än Sophie får man leta efter. Då hennes bästis blev sjuk vek hon inte från dens sida och om bästisen måste till veterinären satt hon och väntade med blicken på grinden tills den kom tillbaka.

Åldern tog till slut ut sin rätt på denna speciella dam. Hennes gamla leder orkade inte mer och hennes allmäntillstånd var nedsatt så man beslutade att det var dags för henne att somna in.

Vår älskade Sophie får nu en välförtjänt vila men minnet av henne kommer för alltid leva kvar. Vackra Sophie, vi glömmer dig aldrig och så länge SOS finns kvar kommer du finnas hos oss.

Vila i frid!

SOS Animals

Sophie (2)sophie1-1_ny

......................................................................................................................................................................................................
Till minne av Fiona
Fiona, nu har du fattats oss i ett år... Tack för alla ljusa och glada minnen!
Alltid älskad och djupt saknad!
Matte Lina
Fiona2
..........................................................................................................................................................................................................
Utdrag ur min dagbok med rubriken Lovestory part 1, onsdagen den 3 maj 2006 på SOS i Fuengirola, Spanien:

"Jag kan redan nu gladeligen meddela att jag har blivit kär! Det känns helt underbart. Hon är det sista jag tänker på innan jag somnar och, helt enligt romantikens mönster, den första jag vill träffa när jag vaknar!
Jag upptäckte henne först under dag 2 när jag skulle ställa in matskålarna i en av kennlarna. Jag stod som vanligt och väntade medan de små liven for runt som tokar och åt av varandras mat. Så upptäckte jag en liten stackare som inte for runt av egen vilja utan blev översprungen och undanknuffad och skälld på så fort hon försökte närma sig nån av matskålarna. Jag gick fram till henne och satte mig på huk för att försöka skapa lite frizon med mina armar men istället för att ta sig an maten så flyger hon upp i mitt knä, lägger nosen på min axel och börjar gny. Snacka om att be om hjälp. Och vad tror ni jag gör om inte SMÄLTER. Jag satt hos henne i säkert en kvart och sinkade arbetstiden, men jag var fast.

Vi hade vårt första riktiga bus för två dagar sen och det var väldigt roligt. Mysa och kramas är sånt man kan göra med alla hundar för alla lider de ju av sån vansinnig brist på kärlek men när hon nosade lite extra på mig efter en mysstund och sen bestämde sig för att jag var cool nog att leka med, då jäklar satte det igång! Sen dess har hon varit en jätteglad hund som visar lite känslor både med svansen, öronen och munnen istället för att bara vara stum och orörlig av osäkerhet. ROLIGT!

Som tant Berry sa: -Hey Christine, I think you have a fan!"

Det var så det började och nu, sju och ett halvt år senare är vår fantastiska resa över. Jag kan med säkerhet säga att jag och Tassa har skrivit om slutet på hennes saga till något mycket, mycket bättre. Hon har bevisat för världen att man inte behöver vara perfekt för att vara älskad. Tvärtom.

Tack till alla som träffat oss för tålamod och förståelse på vägen. Nu återstår bara att glädjas över den tid som varit. <3

Hälsningar från Christine Brännvall, volontär 2006 och 2008
Tassa
..............................................................................................................................................................................................................
Till minne av Baxter
Baxter som kom till oss 29 januari 2005 från er i Spanien. Vi fick lite mer än åtta underbara år. Tyvärr gick han bort den 25 maj 18.25. För oss en chock eftersom han ej visat hur sjuk han egentligen var. Feber och matvägran gjorde att vi blev oroliga. Mycket vätska i buken tappades ur, 850 ml. Mycket dåliga hjärtljud och väldigt dålig prognos. Vi tog det smärtsamma beslutet att låta honom få somna in, allt för att han inte skulle lida mer. En enskild kremering gjorde att vi kunde begrava honom på framsidan av huset där han alltid befann sig när han var ute. En fin rabatt med ros får bli hans minneslund, men han finns för alltid i våra hjärtan.
Ville meddela SOS animal om detta och tacka för att vi fått förmånen att ha honom hos oss denna tid.
Baxter
Många hälsningar från Kristina Örtenberg och Lars Henriksson i Uppsala
..............................................................................................................................................................................................................
Två av våra härliga fadderhundar, Debbie och Flori, har lämnat jordelivet.
 
Debbie fick somna in den 10de mars efter en tids sjukdom. Hon var en gammal dam vars hälsa sviktade mer och mer mot slutet tills det inte längre fanns något veterinären kunde göra för henne. Hon fick ett fint sista år i sitt fosterhem tillsammans med sina kompisar Doggie och Sophie och fosterhemmets egna hundar. Debbie var en mycket speciell hund vars minne kommer leva kvar hos oss under lång tid. Vi vill tacka Jessica, Siska, Halina, Gunilla och Ann-Charlotte som varit faddrar åt Debbie.
 

Flori fick somna in den 30de april, endast fem år gammal, då hennes njurar lagt av helt och hållet, antagligen till följd av att hon under flera år gått med obehandlad leishmania. Flori fick ett kort och till stor del sorgligt liv. Hon levde i misär hos grannen till ett av SOS fosterhem i Spanien. Till sist lyckades kvinnan i fosterhemmet övertala grannen att hon skulle få ta över Flori. Flori var då i mycket dåligt skick men genom en fantastisk insats av veterinär och fostermatte blev Flori friskare och starkare och ett tag var hon vid ganska god hälsa. Tyvärr hade hennes njurar tagit så mycket stryk att hon efter några månader blev sämre igen. Flori älskade sin fostermatte och följde henne vart hon än gick. Vi vill sända tusen röda rosor till den fantastiska Simone som öppnade sin dörr för lilla Flori och gav henne nästan ett år av kärlek, omsorg och glädje.

Debbie och Flori, två små vovvar som satt stora spår hos många människor. Nu får ni den vila ni så väl förtjänar. Tack för den tid som har varit!

DF

...............................................................................................................................................................................................................
Till minne av Eddie
Två år har gått och jag saknar dig som om det vore igår du togs ifrån mig.
Matte Malin
 
Do not stand at my grave and weep
I am not there. I do not sleep
I am a thousand winds that blow.
I am the diamond glints on snow
I am the sunlight on ripened grain
I am the gentle autumn rain

When you awaken in the morning's hush
I am the swift uplifting rush
Of quiet birds in circled flight
I am the soft stars that shine at night
Do not stand at my grave and cry;
I am not there. I did not die
- Mary Elizabeth Frye-
Eddieroo7
........................................................................................................................................................................................................
Till minne av Jamboree
Skickar en hälsning och ett tack för den tid som jag fått ha Jambo här i familjen. Trots att vi förväntade oss problem med hans Leshmania så har han klarat sig bra med medicinering. Däremot så fick han för ett halvår sen en cancerknöl på vänster framben som opererades bort så gott det gick från hans muskel där den satt.
Utlåtandet blev att om det skulle komma tillbaka eller om man inte fått bort allt så skulle den bli betydligt aggressivare vilket vi nu tror bidrog till att han idag med stor sorg fick lämna vår familj och sina övriga hund- och kattkompisar. Vi kommer att minnas honom som den vackraste aristokraten som funnits och den trognaste kompisen som vi haft i familjen.
Vi älskar dig enormt och saknar dig så mycket så det kommer att bli tomt utan dig nu / din matte

Jamboree

........................................................................................................................................................................................................
Till minne av Fiona

Vår älskade Fiona har lämnat denna världen!

Natten mellan den 4 och 5 september tvingades vi fatta det svåra beslutet att låta vår älskade Fiona somna in. Ett beslut man som hundägare ju alltid bävar inför...

Fiona fick redan i våras något problem med hjärtat, som gjorde att hon fick vätska i hjärtsäcken och buken. Hon behandlades då (vätskan tömdes ut), och vi höll alla tummar vi hade för att vätskan inte skulle komma tillbaka. Under flera återbesök såg det bra ut, och vi började andas ut. Men i början på september märkte vi att Fiona var trött och att hennes andning var ansträngd. Röntgen visade att ny vätska hade samlats runt hjärtat och lungorna. Veterinären gav det tunga beskedet att vätskan säkert skulle komma tillbaka, sannolikt snabbare nästa gång. Vi kände då att det mest rättvisa mot Fiona var att låta henne få somna in, utan att behöva bli ännu sjukare. Beslutet känns helt rätt, men oerhört sorgligt!

Fiona blev ungefär 8 år. Jag (matte Lina) träffade henne på hundgården i Spanien sommaren 2005, då jag var där och jobbade som volontär. Det sa verkligen ”klick” och kändes som att vi var ämnade för varandra... Sedan dess har hon varit min trogna vän, och hon har så småningom även fått en älskad husse och en liten lill-husse.

Fiona försvann förstås alldeles för tidigt, men jag är ändå så oerhört tacksam för den tid vi fick tillsammans! Sorgen och saknaden är enorm, men vi kommer för alltid att minnas Fiona med värme och glädje, och bära med oss all kärlek hon lämnat efter sig. Det känns också fint att ha fått uppleva att Fiona berörde och gjorde intryck på så många i sin omgivning. Hon är saknad av många!

Det känns extra mysigt att Fiona fick vara med i SOS Animals kalender 2012 sitt sista år, och att hon till och med fick äran att bli omslagsflicka...!

Tack för allt, älskade vän, du fattas oss!

Matte Lina

Fiona7

Fiona1

Fiona

 

 

.......................................................................................................................................................................................................

Till minne av Barney
Min älskling Barney, som kom till mig december 2000 har fått somna in 6/8. Han blev 12 år och 8 månader. Saknaden är enorm, han var en så härlig och underbar hund. Hans hjärta orkade inte med riktigt då han hade blåsljud. Höfter och bakben var också försämrade. 
Matte Åsa Axelsson

Barney

........................................................................................................................................................................................................
Till minne av Sandy

Sandyminne2

Min lilla prins fick somna in fredagnatt mot lördag 21/7 kl 00.38.
Vi var till veterinären för två veckor sen för hostan Sandy hade fått, snabbt hörde veterinären att Sandy hade blåsljud på hjärtat, vi röntgade honom och såg att hjärtat var förstorat och levern med. Det togs blodprov på levern och njurarna, svaret fick jag på torsdag. Levervärdet låg på tok för högt (10,8) och njurvärdet var heller inte bra, men att Sandy skulle
bli så dålig bara på några dagar är chockerande och jag har inte förstått det än. Han som sprang och lekte på fredag dag och åt med stor aptit sin mat, till att bli helt utslagen på fredagkväll.

Sandy, jag kommer att sakna våra fina stunder på morgonen när vi steg upp före alla andra och åt vår frukost i lung och ro och njöt av lugnet tillsammans. Att aldrig får göra yogan tillsammans med dig när du låg brevid mig och njöt utav musiken och lugnet och att inte få känna din lilla tass som smög sig i min hand. Att inte få ha dig nära mitt bröst när vi låg hopkrupna intill varandra ute i stugan på Lilla Haraskär där du och jag älskade att vara.
Sandy du var en liten hund till storleken men en stor personlighet, stark,lugn och alltid glad.
Du har lärt mig så mycket min lilla prins som jag är så tacksam för, tack för att jag fick lära känna dig, tack för all den kärlek du gav till mig och var mig trogen till sista andetaget när jag höll din lilla huvud i mina händer och viskade dom tre sista orden till dig JAG ÄLSKAR DIG.
Sov så gott min lilla prins och vänta på matte på den vackra blomsterängen!Rött hjärta
Matte Sol

Sandyminne

........................................................................................................................................................................................................
Till minne av Lena

Min/vår älskade lilla Lena har nu fått somna in. Hon har under flera år haft värk i sina ben och ätit värktabletter under en lång tid och jag fick lov att ta ett mycket svårt beslut. I måndags kväll kom en helt underbar veterinär hem och hjälpte henne, kan inte beskriva hur det känns men alla som varit med om detta vet vad jag menar.

Lilla gumman kom till mig sommaren 2005, då hade hon kommit till ett fosterhem i Göteborg, när jag såg bilderna på henne så bara klack det till, det var bilder på henne och valparna hon hade hittats med. Hon var en mycket speciell tjej och jag kommer aldrig att få en sådan vovve igen.

Man märkte att hon levt ett hårt liv innan hon kom till SOS och frågan är väl om hon inte var äldre än 9 år, men hennes sjukdom kan ju också gjort så att hon verkade äldre.

Min övriga flock var med när hon fick somna och de verkade förstå vad som hände, de var väldigt dämpande och lugna hela tiden. Jag är glad att jag har mina andra hundar, men trots det är det någon som verkligen saknas, min lilla Lena!

Matte Jeanette

LenaavSofia

..........................................................................................................................................................................................................
Till minne av Donna och Galindo
Ni fattas oss! Till minne utav två underbara hundar som vi alltid kommer att bära med oss i våra hjärtan. Vi känner oss hedrade att vi fick lära känna Er.
Galindo somnade in hos veterinär för ett år sedan, efter ett tungt beslut, hans höfter blev allt sämre och Lindemannens humör (väl förståligt) pendlade och gjorde honom olycklig. Donna insjuknade så hastigt helt oförklarligt för en vecka sedan, symtomen var inte så lätt tydda och hon var alltid så försynt och tålig. Vi hann inte till veterinär. Så vi saknar Er Donna och Galindo oerhört och tackar SOS för förtroendet att ha fått möjligheten att vandra en bit i livet med två så härliga personligheter.
Fam. Roth-Steinvall
   

DonnaGalindo

..........................................................................................................................................................................................................
Till minne av Rosie
Min älskade rosie har gått bort. Jag har haft henne från att hon var 8 månader och hon skulle ha fyllt tio år nu i juni.
Jag kommer aldrig att glömma dagen då vi hämtade henne på arlanda. Hon var så liten och rädd och vågade inte gå ur väskan men vi fann varandra direkt. Rosie hade haft ett jobbigt liv i spanien och det tog flera år innan hon fann riktig trygghet igen.
Hela min familj älskade henne så mycket, Rosie var verkligen en speciell liten hund och kommer alltid att finnas i våra hjärtan. Tomheten och sorgen är alldeles för stor, vi saknar henne så mycket..
Hon har alltid varit friskheten själv, alltid så glad och pigg, men så plötsligt insjuknade hon och vetrinärerna visste inte riktigt vad som var fel på henne. Vi gav henne mediciner mm men inget hjälpte. Så till min ofattbara stora sorg fick Rosie somna in i mina armar hos vetrinären.
Vi kommer aldrig att glömma underbara Rosie. Tack s.o.s animals för att vi fick äran att ha rosie i vårat liv.
Matte Maria
  

rosie+gumman


..........................................................................................................................................................................................................
Trogna gamla Heather har till sist givit upp och lämnat jordelivet. Heather bodde under många år på SOS men då gården flyttade till Santa Amalia i början av 2010 fick Heather och hennes kompis Willy flytta till medarbetaren Tony där de bodde resten av sina liv. Tyvärr drabbades Willy av en stroke för snart två år sedan och Heather förlorade sin vän.
Heather var en härligt mysig liten tjej. Hon hade en gammal dams lugna sätt men då hon fick chansen kröp hon gärna upp i någons knä och rullade ihop sig. Heather blev någonstans mellan 15-20 år gammal så nu förtjänar hon verkligen att få vila ut.
Sov gott älskade Heather, vi glömmer dig aldrig!
         

Heathermemory

............................................................................................................................................................................................................
Den 28 januari 2006 hämtade min mamma hem Rufus från flyget. Till en början bodde han med mina föräldrar och deras pyrenee Fanny (Rufus bästa tjej) Mamma försökte sig på agility med yrvädret Rufus men enligt honom var det roligare att sticka iväg och lukta på annat. Mamma gav till slut upp med ideen om agility och rufus blev deras sällskaps/gårdshund istället.
Rufus och jag har alltid haft ett speciellt band mellan oss så efter att mina föräldrar haft honom ca 3 år så skiljde dem sig och Rufus blev min. Han var då lite bångstyrig å hade mycket egna ideer om hur man uppför sig bland folk. Och jag som var mycket ute på vift det var stallet, bilträffar m.m. fick mycket att göra med detta lilla busfrö.
Men efter ca ett år så började det bli stor förändring på honom. Han kunde springa lös i stallet följa med på ridturer m.m. Vi till och med kunde gå en hel agility kurs utan större missöden. Han följde med mig överallt inget var bättre än hans Matte.
Men under hösten 2011 började jag märka skillnad på min fina Prins han drack flera liter om dagen lyssnade sämre. Under december månad blev det snabbt värre rufus kunde knappt hålla sig om natten och jag fick rasta honom varje natt. Vi misstänkte diabetes men efter massa prover fick vi info om cushings sjukdom och att testerna tydde på att han hade en tumör på hjärnan. Vi började medicinera och veterinären ansåg att han hade en ljus framtid bara han fick medicin varje dag. Allt började kännas lättare och rufus mådde bättre. Proverna var perfekta och allt va frid och fröjd.
Dock fick rufus lite biverkningar av medicinen som gjorde att han blev lite dålig i magen någon gång per månad plus att hans päls slutade att växa, men det ansåg jag att vi kunde leva med.
Men tyvärr lyssnade han fortfarande dåligt och hans beteende blev något sämre och jag kunde ej ha honom lös på samma sätt som innan. Under april månad började han dricka mer och jag märkte försämring igen.  Den 8 maj kom ja hem på lunchen och en jätte ledsen rufus satt innan för dörren och skämdes, då hade han kissat inne för första gången sen vi fick honom. Samma sekund som jag såg detta så bestämde jag mig att nu är tiden inne för min Prins. Veterinären tyckte att vi kunde ta mer tester och ev mer medicin, men samtidigt så visste jag att min Prins bara skulle bli sämre. Nästa dag fick vi en tid för honom. Jag spenderade hela sista dagen med prinsen gjorde allt han tyckte var som roligast. Vi tog en lång ridtur i skogen och han fick springa lös en sista gång. Hanbadade i ett tjärr och jagade lite harar. Glädjen går ej att beskriva!!

Så den 9 maj fick Prinsen springa ut på dem fria ängarna. Han somnade in med huvudet djupt ner sjunket i sin älskade mattes knä. Beslutet var mycket svårt men vet att det var absolut det bästa för Prinsen min!
Jag kommer alltid minnas honom som en mycket positiv å glad vovve!!
Han var mitt allt!
Av matte Camilla
Rufus7
Rufus2Rufus4Rufus6
RufusRufus3Rufus5
.........................................................................................................................................................................................................
Till minne av Nelson
Söndagen den 18e mars 2012 fick kämpen Nelson somna in efter nästan ett år på SOS. Nelson hittades i den lilla staden Alhurin de la Torre av SOS medarbetare Ronna. Han var i mycket dåligt skick och hade långt gången leishmania. Tack vare våra duktiga veterinärer och volontärer piggade han på sig och blev ett riktigt litet charmtroll.
Tyvärr uppdagades det att Nelson hade en njurtumör, vilken i kombination med leishmanian gradvis gjorde honom svagare. De sista månaderna i livet fick han bo hemma hos medarbetaren Tony.
Volontärerna som bodde i Tonys gästhus gjorde allt de kunde för att förgylla Nelsons sista tid och tog bland annat med honom till stranden och spenderade mycket tid med att mysa med honom. Till sist var man tvungna att acceptera att Nelson blivit alltför svag och att det enda rätta var att låta honom somna in.
Nelson kommer bli djupt saknad av alla som har träffat honom, han var en underbar hund.
Vila i frid lilla vän.
Nelsonminne
.........................................................................................................................................................................................................
Till minne av Sally
Sally var en av fadderhundarna hos SOS i Spanien, men hon fick ett eget hem hos sin namne Sally i Spanien i augusti 2009. Sally fick somna in den 13e januari 2012 på grund av sjukdom och hög ålder.Sallyminne
..........................................................................................................................................................................................................
In memoriam - Eddie
Den 19e januari var det ett år sedan jag förlorade min underbara Eddie. Det går inte en dag utan att jag tänker på dig lilla gubben.
Matte Malin
Eddieminne1år
..........................................................................................................................................................................................................
Till minne av Roy Fredrico

Natten den 25/10-2002, så hämtade jag och min yngsta kusin min adopterade hund Roy Fredrico på Arlanda.

Förmiddagen den 8/7-2011 blev jag och min pojkvän tvungna att låta Roy få somna in för gott och bli vår vakande ängel.

Roy var verkligen mitt allt, min ögonsten, det värdefullaste i mitt liv. Han var den jag alltid prioriterade. Han var verkligen helt underbar, han var så kelig, social, lekfull, rolig, busig och han var den sötaste och vackraste hunden i hela världen. Den lilla svansstumpen, de stora öronen, den rosa, fräkniga nosen och de stora, djupa, väldigt uttrycksfulla bruna ögonen var ju som pricken över i:et.

Saknaden efter honom är enorm. Han var så otroligt älskad av många, framförallt av mig, min pojkvän, min kusin och min mamma (hans mormor alltså).

Vår älskade Roy Fredrico, vi kommer alltid att älska och minnas Dig. Du har för alltid en plats i våra hjärtan.

/ Matte Petra och husse Firfin

Royminne

.............................................................................................................................................................................................................

En sista hälsning till Pablo

Vår älskade lilla pojke Pablo, har nu fått ro i sin oroliga själ.

Du lever kvar i våra hjärtan och vi glömmer dig aldrig!

Tills vi ses igen, vi älskar dig!

/ Din fosterfamilj

Pablosistahälsning

...........................................................................................................................................................................................................
En sista hälsning från Brownie
 
I onsdags den 25/5 tog vi det tunga beslutet att låta Brownie somna in. För två månader sedan drog han av sitt korsband när han lekte med vår andra hund på ett fält. Han opererades för detta men när vi var på återbesök efter 6 veckor hade han fortfarande inte blivit bra. Veterinären såg då också att hans knä hoppade ur led när han gick.
Eftersom hela hans bakdel var dålig vid det laget var operation inget alternativ, och vi var tvungna att låta honom somna in.
 
Vi kommer alltid minnas honom som en glad och pigg hund som alltid gjorde sitt bästa. Han har gett oss stor glädje och vi är glada för de två åren vi har haft med honom.
 
Kram Emma med familj
Brownieminne
.......................................................................................................................................................................................................
Till minne av vår älskade Asna
 
Asna blev vår familjemedlem 2006 när vi adopterade henne av hennes förra familj, som i sin tur adopterade Asna via SOS Animals -03.
 
Det finns ingen som gett oss så mycket glädje som vår kära Asna. Sommaren 2010 blev hon väldigt dålig och vi fick reda på att hon hade en tumör i mjälten, men det gick att rädda henne och hon mådde så bra efteråt och var sig själv igen. Men den här gången har vi inte lika tur. Tyvärr har hon drabbats av en till tumör som nu sitter i levern och vi kan inget annat göra än att låta henne somna in. Allt känns så orättvist just nu. Vi vill inte att hon ska lida och har bestämt oss för att låta henne komma till hundhimlen på fredag (11e feb 2011).
 
Asna minns man som en glad och energisk hund som också är väldigt kärleksfull. Hon följer gärna efter än vart man än går, hon tröstar en om man är ledsen, hon sitter med i soffan och kollar på tv ihop med en och tigger såklart popcorn när hon har sin chans.
 
Hon älskar att spåra och bada i sjön på somrarna. Tvärs över gatan finns hennes bästa kompisar Molle och Milou. Milou brukar smita ifrån gården för att springa till Asnas hus, nosa utanför och leta efter henne. I vanliga fall har han otrolig respekt för henne men är lite rädd samtidigt. Asna kommer vara saknad av oss alla som känner henne.
 
Det värker i hjärtat när vi vet att hon inte längre kommer vara med oss. Ingen som stökar till under trädgårdsarbetet, ingen som skäller på grannarna, ingen som knaprar högt på maten om nätterna, ingen skönhet att fota längre, ingen att komma hem till och krama om. Hon kommer lämna ett sånt stort tomrum.
 
Vi kommer sakna Asna - (våran hund, vårat barn, vårat ALLT) så himla mycket och vi älskar henne så det värker, hon kommer alltid finnas i våra hjärtan.
 
Matte Jennifer & husse Jonas

Asnaminne

..........................................................................................................................................................................................................
Till minne av Eddie Eddieminne1
Onsdagen den 19e januari 2011 kommer jag förmodligen alltid minnas som den värsta dagen i mitt liv. Hundarna hade inte fått springa lösa på flera dagar så jag gick ut i skogen med dem. Eddie var överlycklig och sprang omkring som ett yrväder i snön, han fullkomligt älskade snö. Han brukar alltid ta ganska stora omvägar men kommer alltid när jag ropar så när jag inte sett honom på flera minuter blev jag väldigt orolig. Efter att ha gått några vändor fram och tillbaka på stigen bestämde jag mig för att gå hem och kolla om han sprungit dit. När jag gått över vägen och kommit några hundra meter hörde jag tre korta skrik och sprang tillbaka. Under framdäcket på en bil låg min underbara vovve med bärnstensögonen halvslutna. Hela magen var öppen och det stack ut benpipor åt alla håll. När han hörde min röst tittade han upp. Varken min veterinär eller djurambulans hade möjlighet att komma direkt, polisen vägrade hjälpa till och de jag känner med vapenlicens bor två timmar bort. Att flytta på honom var det inte tal om eftersom hela magen var öppen så jag tvingades fatta mitt livs svåraste beslut . Mannen som kört bilen hade en slägga med sig. Jag la mig ner bredvid Eddie och berättade för honom hur mycket jag älskar honom och hur duktig han var som följt efter matte trots att det blev så fel.
 
Eddieminne2
Eddie kom till mig på min födelsedag för snart två år sedan. Jag minns den  härliga pirriga känslan när jag stod på Arlanda sent på kvällen och väntade på den bästa födelsedagspresenten man kan tänka sig. På SOS hade Eddie smeknamnet Crazy Eddie eftersom han hade så mycket roliga tokigheter för sig. På morgnarna när man kom ut satt han som ett kryss högst upp på burgallret och väntade på sin promenad. Han brukade alltid möta en med en stor sten i munnen som han stolt visade upp. Det var något han fortsatte med resten av livet. Så fort någon gick genom dörren här hemma for han runt för att hitta något att ha i munnen. Ofta blev det ett ben, en boll eller en strumpa men en gång hittade han inget annat än ett grässtrå. Även det visade han upp ivrigt och stolt och med sitt vanliga grymtande. När han tyckte att det var dags för mat kom han farande med en matskål i munnen och viftade så ivrigt på svansen att hela kroppen gick i vågor.
 
På morgnarna när jag vaknade satte han sig alltid uppe på mig och varje morgon var det en brottningsmatch för att ta sig ur sängen. På kvällarna låg han på rygg med ett ben rakt upp i luften för att hålla balansen. Det mysigaste med Eddie var att han tyckte om att ligga precis bredvid med huvudet på min axel. Han tyckte om att vara nära och jag vet inte hur många gånger jag ramlat omkull när jag suttit på huk och klappat honom eftersom han verkligen tryckte sig emot en.
Eddieminne3
 
Alla gillade Eddie, både människor och hundar. Min katt Esmeralda avgudade honom och de brukade ligga och tvätta varandra. Efter att jag adopterade unghunden Sigge har Esmeralda hållit sig undan eftersom Sigge anser att katter är till för att jagas. Den sista natten innan Eddie dog kom dock Esmeralda upp i sängen och hon och Eddie låg och mös tillsammans hela natten, något de inte gjort på flera månader.
 
Dagen före julafton lyckades han göra inbrott i min mammas julklappslåda och snodde en boll som han skulle få i julklapp. Han sprang runt ibland oss och visade stolt upp sitt fynd medan vi gapskrattade åt honom. Den bollen fick han med sig när han kremerades så att han har något att leka med i himlen, för som min storasyster sa: "Är det någon som är garanterad en plats i himlen så är det Eddie!"
 
Jag saknar honom så otroligt mycket och tomrummet han lämnat efter sig kommer aldrig kunna fyllas. Världen var en bättre plats då glada fina Eddie med den fräkniga nosen och de milda bärnstensögonen fanns ibland oss. Jag kommer antagligen aldrig komma ifrån känslan av skuld men jag är så otroligt tacksam för att jag har fått ha den här underbara varelsen i mitt liv. En dag om många många år när jag ligger på min dödsbädd kommer jag ha ett leende på läpparna för då vet jag att jag snart kommer träffa min älskade Eddie igen.
 

Eddieminne4

" Vår lycka var vår rikedom
nu har du gått - min famn är tom
tyst viskar jag de orden, de vackraste jag vet
du var mitt allt på jorden, mitt allt i evighet "
Eddieminne5
............................................................................................................................................................................................................
Till minne av Popeye
 
Vår älskade ängel Popeye fick igår den 24/1 somna in. Vi fick nästan 3 kärleksfulla år tillsammans och jag saknar dej så. Din sjukdom gjorde dej svag så det var egentligen inget svårt val. Nu springer du på dom evigt gröna ängarna. Du var den mest kärleksfulla hund jag haft, älskade alla, människor och djur. Det bästa du visste var att pussas.
 
Sov gott min älskade Popeye / Matte Åsa
Popeyeminne
............................................................................................................................................................................................................
Nala är i himlen Nalaminne1
 
Min älskade Nala har lämnat mig. Den 29 november somnade hon in, vi fick 5 underbara år tillsammans. Hennes njurar slutade att fungera, hon låg hos veterinären med dropp i 4 dagar. Värdena blev bättre efter 2 dagar och vi hoppades in i de längsta att vi skulle kunde få ha henne ett par år till med rätt medicinering och specialkost. Men tyvärr efter 4 dagar var värdena sämre så vi hade inget val.
 
Denna tomhet är enorm, denna kloka, underbara hund har gett mig, min familj och alla som träffade henne så mycket. Hon var så speciell.
 
Det finns inte ord att beskriva denna saknad. När jag först fick henne viftade hon inte på svansen, visade inga tecken på glädje. Men hon växte, för varje dag ända in i det sista. Hon blev gladare, piggare, uppträdde många gånger som en valp, speciellt när hon mötte snygga hanhundar, stora eller små spelade ingen roll bara de hade det där speciella. Kastrerade hundar tyckte hon inte om - nej de skulle lukta rätt. Att hon själv var steriliserad brydde hon sig inte om.
 
Att jaga rådjur och ekorrar var hennes grej. Hon klarade galant examen i viltspår. Att leka i snön älskade hon och även att bara ligga och slicka i snön, tack gode gud att hon fick lämna Spanien och ha vintrarna med snön här, även den svenska sommaren kunde ibland bli för varm för henne.
 
Vi tror hon blev ca 8 år, hon hade från början haft en spansk familj som misshandlade henne, så de första 3 åren var tuffa för henne, men hon överlevde med lite sår i själen. Jag trodde i alla fall att hon skulle kunna hänga i tills hon blev runt 13. Ytterliggare 5 år var jag inställd på, så denna saknad är outhärdlig.
 
Jag vet inte hur jag ska klara mig utan henne. Hennes lugna, säkra sätt charmade alla. Hur går man vidare efter en sån här sorg?
 
Älskade Nala, du kommer alltid att finnas hos mig, min familj och alla andra du mött och berört. Hoppas innerligt att
vi längre fram kommer att träffas igen.
 
Kramar Malle
Nalaminne2
............................................................................................................................................................................................................
Till minne av fadderhunden Liza
  Lizaminne1

SOS gamla trotjänare Liza fick somna in söndagen den 29:e november. Hon blev hela 12 år gammal, en aktningsvärd ålder för en hund av hennes ras.

Liza hittades avsvimmad på vägen för fem år sedan. Då var hon mager och uttorkad men repade sig så småningom. Under sin tid på SOS fick Liza ett hem två gånger men båda gångerna rymde hon från sin nya ägare och sprang tillbaka till SOS. Till en början levde Liza som gårdshund och kom och gick som hon själv ville. Efter flytten av SOS bodde hon på volontärernas campingområde men som den smarta hund hon var lärde hon sig snart att öppna grinden för att få tillgång till hela området.

Liza hade en trogen följeslagare, Sophie. Dit Liza gick, gick även Sophie och under Lizas sista timmar i livet låg Sophie plikttroget bredvid henne och gav henne värme och tröst.

Liza led av artros som blev värre så fort väderleken var kall och fuktig. Under lång tid har man kunnat kontrollera smärtan med värktabletter och Liza har levt ett normalt liv. Ett dygns konstant ösregn blev dock för mycket för henne. Liza och Sophie tillbringade natten i köket där det är torrt och aningen varmare men på morgonen kunde Liza inte längre gå och ett bakben tycktes vara förlamat. Volontärerna försökte hjälpa henne upp men hon rasade genast ihop igen.

Man tog då det svåra, men självklara, beslutet att det var dags att släppa taget om Liza. Liza tyckte att bilresan till veterinären var spännande och satt och tittade ut genom fönstret och nosade i luften efter alla spännande dofter som kom in genom de öppna rutorna. SOS grundare Tony och volontärerna Malin och Mathias åkte med Liza till veterinären och stannade hos henne ända till slutet.

Sophie är lite förvirrad utan sin stora kamrat. I vanliga fall är hon ganska skygg men nu kommer hon fram för att bli tröstad. Hon gnydde en del under sin första natt utan Liza men hon äter med god aptit och vi hoppas att hon snart kan finna en ny kompis.

Tack Liza för den tid som har varit och vila i frid, du är saknad av många!

Lizaminne2

...........................................................................................................................................................................................................
Till minne av Timo, 2006 – 2010 Timominne1
Jag vill skicka en hälsning till min underbara Timo som gick bort nu i höst.
Timo hade sedan han kom hem till mig 2008 haft svår epilepsi. Trots behandling med 400mg fenemal om dan och stesolid vid krampanfall gick kramperna inte att stoppa. Vissa perioder var han helt anfallsfri och andra perioder fick han 10st under bara 2 dygn. Vi var uppe i runt 45 anfall under 2 års tid när han plötsligt kom in i status epilepticus och kramperna kom en efter en utan att han hann vara vaken i mer än en halvtimme, i slutet gick han inte alls att väcka. Timo blev inlagd på Ultuna under 2 dygn i en madrasserad box med kameraövervakning dygnet runt. Han fick bästa möjliga vård och veterinärerna gjorde allt de kunde för att sätta in ny medicin genom dropp och sakta väcka honom. Timo vaknade aldrig utan fick anfall gång på gång och låg sövd största delen av tiden. Tillslut fick jag samtalet jag fruktade, där veterinären berättade hur läget låg till och att hans hjärna i princip redan var borta, att han aldrig skulle kunna vakna. Jag åkte dit och fick veta att han förmodligen hade hörseln och känseln kvar så jag gick in i rummet, gjorde allt för att vara glad och verka som vanligt för honom. Hans sista stund skulle bli bra, min sorg skulle inte belasta honom utan den tog jag ut innan och efteråt. Han hörde genast att det var jag som kom, örat vinklades svagt, ögonen började flimra lite och han gav ifrån sig den där djupa sucken som han alltid gjorde när vi kramades. Jag pratade mitt vanliga glada "bebisspråk" med honom och rörde honom som vanligt. Veterinären kom in med de extra sprutor sömnmedel han behövde få i sig för att gå vidare helt. Efter bara en halv spruta var han borta. Jag gav honom en sista puss innan jag fick lov att hjälpa veterinären att bära ner Timo i en papperskista i väntan på kremeringen. Vi fick en underbar tid tillsammans där vi tog vara på varje dag i varandras närhet och hade en relation som bara byggde på kärlek. Det är otroligt tomt utan dig min älskade pojke!
Tack så väldigt mycket SOS Animals för att ni tog hit Timo och alltid har varit ett stöd för oss! Ni är guld värda och gör så många hundars liv värdiga att leva. Tack!
Vill också passa på att tacka personalen på Ultuna för er stora insats och ert fantastiska arbete. Hos er fick han bästa möjliga vård och ett bra slut.
En tatuering där vinsten går till SOS Animals kommer snart att pryda min ankel som ett minne av Timo och som stöd åt hans kompisar och kanske släktingar från SOS.
Hälsningar din matte Emelie Schön
Timominne2
........................................................................................................................................................................................................
Till minne av Lulu, 2002-2010
Det är med stor sorg jag måste meddela att Lulu har fått gå ur tiden. Jag är så oerhört tacksam över att få ha varit hennes matte i 8 år, hon var en ängel här på jorden. Lulu var en ovanlig hund som nästan var mer människa än hund ibland, men när Gipsy kom in i familjen 2006 fick hon en hundkamrat som lockade fram buset i henne. Jag hade henne lös överallt, i stan och på landet, hon gick bara snett bakom mig som min skugga. Hon var alltid med mig varje dag, så trots hennes 9 år känns det som om hon fick ett långt liv med dem hon brydde sig om. Tyvärr blev hon sjuk och det fanns inget att göra.
Jag kommer alltid att känna att Lulu går några steg bakom och håller koll på mig.
Stort tack till SOS för att jag fick bli Lulus matte, det kommer aldrig en hund som hon igen.
Tove, Andreas, Gipsy och Twister
Luluminne
........................................................................................................................................................................................................
Till minne av Oscar
  Oscarminne1
Min älskade Oscar kom till mig i Sverige i Mars 2001. Vi fick 9 underbara år tillsammans innan han fick somna in hemma i min famn. Han var världens snällaste hund och något alldeles utöver det vanliga, det sa alla som träffade honom under åren.
 
Jag vet att jag hade en alldeles sagolik tur, som fick dela hans liv. Tack SOS animals, för att ni gjorde det möjligt!
 
Sov gott gubben, längtar tills vi ses igen!
 
Matte
 
Oscarminne

.........................................................................................................................................................................................................
Till minne av Willy Willyminne1
Lördagen den 16:e oktober 2010 fick den gamla trotjänaren Willy somna in. På torsdagen fick han en stroke och började efter det gå i cirklar och stå och stirra rakt in i väggen. Veterinären kunde inte gör något för honom och då man inte såg någon förbättring beslutade man att det bästa för Willy var att låta honom somna in för gott. Man vet inte riktigt hur gammal Willy var men han blev omkring 14 år.
 
Jag träffade Willy för första gången i augusti 2008 och han och hans kompis Heather blev snabbt två av mina favoriter. Willy var en riktig kelgris och fastän han inte var någon klassisk skönhet var han ändå en av de finaste hundar jag träffat. En kväll tog jag och min lillasyster ut Willy och Heather på en långpromenad för att titta på solnedgången. De njöt i fulla drag båda två av att få så mycket uppmärksamhet och den natten var Willy så trött att han inte ens försökte ta sig in till sopkorgen och sprida ut alla sopor över golvet som han annars gjorde varje natt.
 
När SOS flyttade från Atalaya till Churriana fick Willy och Heather flytta hem till SOS grundare Tony i Torremolinos. På grund av platsbrist bodde min kompis Maria och jag hemma hos Tony under två veckor i februari 2010, vilket jag uppskattade eftersom jag fick bo ihop med mina älsklingar igen. Willy var egentligen portad från sovrummen eftersom han inte var rumsren men vi brukade smuggla in honom på vårt rum på kvällarna.
 
Jag, liksom många andra, saknar den här fina killen så otroligt mycket och om historien om Regnbågsbron är sann ser jag fram emot att få träffa honom igen en vacker dag. För mig kommer han alltid vara den pigga glada hunden som skuttade omkring med Heather i solnedgången. Vila i frid älskade vän!
 
/ Malin Cidh

Willyminne2

............................................................................................................................................................................................................
Till minne av min prinsessa, Annie
 
Annieminne1Annie kom till Sverige maj 2006, och bodde sedan dess med två Golden grabbar. Dom var oskiljaktiga.
 
Hon vande sig fort med allt, inga problem alls. Hon älskade alla barn i familjen, speciellt bebisarna som kom. Det var nästan så att man var tvungen att ta bort henne. Samma gällde andra hundar, hon ville så gärna ta hand om alla, människor som hundar. Det var därför hon fick sitt smeknamn, Big Moma!
 
Hon var pigg å alert, trots att hennes kropp inte orkade med för mycket ansträngningar. Det blev värre och värre. Till slut funkade det inte längre, hon fick svårare att gå, hon hängde inte med dom andra och det blev svårare att resa sig upp efter hon legat. Jag fick ta det svåra beslutet som skulle låta Annie slippa sin smärta.
 
Sista dagen fick hon massa gott, allt hon älskade att äta. Sen åkte vi ut i skogen och bara sprang i snön, lekte och myste. Skogen var där hon var som mest glad. Innan det var dags så fick hon ett grisöra. Sen var det dags att ta farväl av min underbara prinsessa, som var älskad av så många.
Annieminne2
Vila i frid min prinsessa. Det gör så ont att du inte finns kvar här hos oss längre. Men nu vet jag att du har det bra, nu har du förenats med "mormor-matte" igen :)
 
Det finns en liten film tillägnad till Annie på http://www.youtube.com/watch?v=MvL3ydEFgBc
.....................................................................................................................................................................................................
Till minne av min underbara Kettie
  Kettieminne
Regnbågens Bro
På den här sidan himlen finns en alldeles särskild plats som kallas Regnbågens bro.
När ett djur som varit särskilt betydelsefull för någon här dör, så kommer det till Regnbågens bro. Där finns ängar och kullar för alla våra små vänner så att de kan springa och leka tillsammans. Där finns tillräckligt med mat, vatten och solsken, och de har det varmt och skönt.
Alla djur som har varit sjuka och gamla blir återställda till hälsa och vigör; de som varit skadade eller lemlästade blir friska och starka igen, precis som vi minns dem i våra drömmar. Alla djuren är glada och nöjda, utom för en liten sak – de saknar alla någon särskild som de varit tvungna att lämna kvar.
Alla springer och leker tillsammans, men en dag kommer någon av dem att stanna upp och titta i fjärran. Dess klara ögon är intensiva; kroppen börjar skälva. Hon springer plötsligt ifrån gruppen, flyger över det gröna gräset, benen bär henne fortare och fortare. Hon har sett dig, och du och din älskade vän möts till slut i en lycklig återförening för att aldrig skiljas igen. Du får överlyckliga pussar i hela ditt ansikte, dina händer smeker på nytt det älskade huvudet, och du ser ännu en gång in i de tillgivna ögonen på ditt djur som så länge varit frånvarande från ditt liv men aldrig från ditt hjärta.
Tillsammans vandrar ni sedan över Regnbågens bro... för att aldrig mer skiljas åt.
Okänd författare
 
Matte Helena
..........................................................................................................................................................................................................
Till minne av Flint Flintminne1
 
Den 28/1 vid 10års ålder gick min fina prins Flint bort. Han fick somna in liggandes hemma i mitt knä där han kände sig trygg. Allting gick väldigt fort. Han började få epileptiska anfall så jag bad veterinärerna göra en röntgen på hjärnan. Den visade att Flint hade en hjärntumör. Så jag beslutade efter mycket gråtande att låta honom somna in medan han fortfarande mådde ganska bra.  Jag lovade honom när jag tog hem honom att han aldrig skulle behöva lida mer så när resultatet av röntgen kom tillbaka visste jag vad jag måste göra.
 
Första gången jag träffade Flint var i september 2007. Flint hade kommit in till SOS på våren samma år med en tumör i ena tån som amputerades bort och med ett engelskt chip, hans gamla ägare återfanns aldrig. Jag och min bästa vän åkte ner till Spanien för att jobba som volontärer. När jeepen närmade sig den nedre sidans volontärhus stod där en ståtlig, stor, helsvart schäfer och välkomnade oss. Det var kärlek vid första ögonkastet, för både mig och Flint. Under de 2 veckor vi var nere så förvandlades denna förälskelse till livslång kärlek. När jag sedan blev tvungen att åka hem utan honom så grät jag ögonen ur mig medan Flint satt bredvid mig med sitt stora huvud på min axel och försökte trösta mig. Av personliga skäl dröjde det till början av 2009 innan jag kunde bestämma mig för att ta hem Flint. Det dröjde sen till slutet av april innan jag stod på Arlanda och nervöst vankade fram och tillbaka i väntan på min prins. Så fort han fick syn på mig så började han röra runt i buren så mycket så det var bara att öppna fort som attan. Och det enda jag kunde tänka var hur glad jag blev över att han kom ihåg mig.
 
Flintminne29 månader fick vi tillsammans. 9 underbara månader av massa kärlek, omtanke, lek och äventyr. Flint är och kommer alltid att förbli mitt livs största kärlek. Han hade en fantastisk personlighet som alla han träffat kan intyga. Han var en stor snäll björn, gjorde aldrig en fluga förnär. Funkade med allt och alla. Var inte rädd för nånting, istället vansinnigt nyfiken. Han hade ett maniskt intresse för dörrar vilket inkluderade alla sorter t.ex. bildörrar, portar, butiksdörrar m.m. Vilket gav mig många tillfällen för skratt men också viss frustration.
 
Han hade grav separationsångest, till följd för att han antagligen blev dumpad av sina gamla ägare. Att sätta honom utanför en matbutik var hemskt jobbigt men att lämna honom hemma gick jättebra. Han stod ofta i köksfönstret och tittade efter mig när jag gick och skällde välkomnande några gånger när jag kom in genom porten och var på väg upp för trapporna. Han var väldigt varsam med barn och folk som var rädda för hundar, vilket slutade med att han omvände dem till stora Flintfans.
 
Han blev ganska utskälld av andra hundar, speciellt små raser som tyckte han var stor och läskig. Men han bara tittade på dem, skakade på huvudet (som om han tänkte att den där lilla är det verkligen inte värt att bråka med) och gick vidare vid min sida. Han skällde bara i välkomnande syfte. Och han morrade bara 3 ggr under den tiden jag hade honom och då i syfte att försvara mig när vi gick förbi några väldigt aggressiva hundar.
 
Flintminne3
Trots att han var 10 år var han otroligt pigg och lekte som en valp. Han var otroligt snabblärd och om man växlade mellan att träna och leka så var det, det bästa han visste. Han älskade att bada i alla vattendrag, sjöar och hav som han såg, kunde aldrig få nog. Men han ogillade starkt att bada i badkaret, de få tillfällen det hände blev jag lika blöt som han eftersom han hela tiden försökte hoppa ur badkaret. Hans bästa vän var en 11 årig helvit Jack Russel terrier vid namn Allan, de delade på allt broderligt. Hans enda svenska flickvän var en vacker ung boxertik som hette Jasmine och när de lekte blev Flint ung på nytt.
 
Jag kan skriva en hel bok om alla fantastiska små saker som Flint hade för sig, om hans underbara personlighet. Om hur han kunde ligga och dra sig med mig i sängen på morgonen, då han låg sked och myste. Om hur han kunde titta in i dina ögon utan att släppa blicken. Eller hur stora ögon han fick när det vankades något gott. Hur han kunde urskilja ljudet av ostpåsen (till skillnad från andra påsar) och hur han direkt när han hörde det ljudet satte sig snällt bakom dig i köket och väntade på att få en smakbit. Eller att han kom och tackade mig för maten varje gång genom att sätta sig bredvid mig och rapa. Flint hade helt klart väldigt mycket humor.
 
Flintminne4
Lika stor som vår kärlek till varandra, lika stor är nu sorgen efter min prins. Han finns för alltid i mitt hjärta. Saknaden och sorgen är stor också hos min pojkvän, min familj och våra vänner.
 
Tack till SOS för att jag fick ta hem Flint på hans ålders höst. Jag må vara förkrossad nu, men att jag tog hem honom är inget jag någonsin kommer att ångra. Han är och förblir min prins och de 9 månader vi hade tillsammans kommer alltid att vara de bästa i mitt liv.
 
Aino + Flint = Sant
..........................................................................................................................................................................................................
Till minne av Bay Bayh?lsning
 
En gammal trotjänare, Bay, har tyvärr lämnat SOS och jordelivet. Bay hittades tillsammans med hanhunden Doggie och deras två valpar, Lala och Ji, på en strand i Indien. De togs om hand av en engelsman som flyttade med hundarna till Spanien och så småningom hamnade de hos SOS. Bay bodde tillsammans med Doggie under hela sin tid på SOS och de var oskiljaktliga. Doggie bor numera tillsammans med tiken Tricky och de trivs väldigt bra ihop.
 
I september 2008 fick Bay ett anfall under en bergspromenad vilket var det första synliga tecknet på en hjärntumör. Under några månader växte tumören och i maj 2009 kom anfallen allt tätare. I ett försök att krympa tumören satte veterinären in henne på en steroidkur som hade gott resultat. Under sommaren fick Bay njuta av extra mycket kel och en och annan badtur till floden.
 
När hösten kom blev hon dock sämre igen och den 31:a oktober var hon så dålig att man inte såg någon annan utväg än att låta henne somna in. SOS har förlorat en underbar hund och Bay är otroligt saknad av många volontärer.
.........................................................................................................................................................................................................
Till minne av Golfo Golfo
 
Det är med stor sorg i hjärtat som jag vill berätta att vår älskade "Goffo" somnat in nio år gammal. Han var pigg och glad som vanligt men plötsligt blev hans allmäntillstånd sämre. Han slutade äta, ville inte gå på promenad och vandrade runt på nätterna. Efter röntgen och undersökning konstaterades att "mirakelhundens" hjärta förstorats kraftigt och att han var nära slutfasen. Eftersom hans livskvalité försämrats så mycket de sista 4 dagarna beslutade vi därför i samråd med veterinären att inte börja med hjärtmedicin och behandling utan låta honom somna in.
 
Vi var ju förberedda på detta sedan länge men ändå gick det så fort. Inte hade vi anat för bara någon dag sedan att han snart skulle vara borta för alltid. Vi saknar honom så fruktansvärt och är så ledsna. Samtidigt känner vi en sorts lättnad att han slipper alla sina problem för gott. Ingen mer ledvärk, tandlossning, dövhet eller gråstarr...
 
Tack till er på SOS Animals. Utan er hade vi aldrig fått privilegiet att ha honom i 2 år.
 
Sofia Sturesdotter
........................................................................................................................................................................................................
Till minne av min älskade Phoebe, "Phibee"

Phibee kom till mig augusti 2001 från Spanien. Hennes hjärta bara stannade hemma onsdag morgon den 11/11-09. Allt hände helt utan förvarning då hon har varit helt frisk och helt som vanligt. En månad tidigare hade vi varit på hälsoundersökning och tagit prover för att kolla att allt var okej eftersom hon skulle fylla 9 år den 27/11-09, så detta kom som en chock för oss.
 
Men hon dog lyckligt och har haft ett mycket värdigt och roligt liv hos oss. Det är nu stor sorg hemma och bland våra vänner då Phibee var en mycket vänlig och harmonisk hund som alla tyckte om. Alla älskade Phibee! Vill tacka alla på SOS hundgård för att vi fick adoptera denna underbara hund och min bästa vän.
 
Marica med familj

Phoebe

..........................................................................................................................................................................................................

 

Till minne av vår älskade Mitzy
 
Vår lilla älskade hund Mitzy som vi fick hem 15 juli 2005, avled mars 2009 i en olycka. Vi är så ledsna och sörjer henne mer än vad vi trodde var möjligt. Vi fick nästan fyra år innan ödet ingrep och tog henne ifrån oss alldeles för tidigt.
 

Hon kommer alltid att finnas i våra tankar.

Annika och Bo Thörnberg, Vingåker

Mitzy

..........................................................................................................................................................................................................
Till minne av fadderhunden Sonny
 
Sonny hittades tillsammans med sin mamma Mini och 3 syskon. Valparna var cirka 6 veckor gamla när de hittades.
 
Sonny var en väldigt skygg och nervös hund. Han höll sig på avstånd från alla människor, men han älskade sin bror Sabar och sina hundkompisar. Sonny och Sabar var ett team och helt oskiljaktiga. Dit Sabar gick, gick även Sonny.
 
På grund av hög ålder fick Sonny somna in i februari 2009.
sonny_3-ny
 
........................................................................................................................................................................................................
Älskade Happy!

Den vackraste, underbaraste och snällaste hunden finns inte längre. Jag fick ha dig alldeles för kort tid 1 år och 7 månader, fast det var min lyckligaste tid. När jag såg dig i buren på Kastrup sa det bara klick, du var MIN.
Vi har varit tillsammans varje dag och det har varit härligt.
Tack SOS för att ni tog hit min prinsessa.

Happy, jag älskar dig för alltid, sov gott!
Carina

Happyminnesbilder
........................................................................................................................................................................................................
Bonny är borta

Vår älskade gumma avlivades i februari 2008. Bilderna är tagna på hunddagiset där hon och Herman gick (Herman går kvar). Bonny är den svarta raggiga hunden och herman den grå ulliga hunden. Bonny var en mycket speciell hund som egentligen bara tyckte om matte. Hon följde mig var jag än gick och därför är det extra tomt omkring mig. Vi saknar henne varje dag men det har hjälpt att ha kvar Herman hos oss.

Åse med familj
bonnysista
...........................................................................................................................................................................................................
 
Älskade Ruben!

Jag glömmer aldrig dagen vi satte oss i bilen och åkte mot Arlanda för att  hämta
dej, vi var spända på hur allt skulle gå och om du skulle acceptera oss som din
nya familj.

Men jag hade inte alls behövt vara orolig du tydde dej till mej på en gång och 
följde mej vart jag än gick, det tog lite längre tid för dej att acceptera din nya husse men sen du märkte att han inte ville dej något ont så fick även han plats i ditt hjärta.  

Vi fick 3,5 år med dej innan du hastigt togs ifrån oss, det var alldeles för kort tid, önskar att vi har fått haft dej kvar längre men det var fina år och vi vårdar minnet av dej ömt. Du har alltid en plats i våra hjärtan.
 
//Din familj//
Ruben
............................................................................................................................................................................................................
Till minne av Obelix
 
ObelixminneObelix var en fadderhund som levde på hundgården
i Spanien. Sommaren 2008 fick han somna in på grund
av hög ålder och sjuk
dom