Hej. Jag tänkte hälsa och även berätta om ett kärt återseende.

För några år sedan, närmare bestämt 2006, kom Marko till mig som fosterhund. Jag hade jobbat med honom under några månader på SOS när jag var där som volontär. Jag fastnade hårt för honom. Hans fantastiska personlighet och tillgivenhet fick mig på fall. Han var även en hund som verkligen vantrivdes på SOS. Så i slutet av maj 2006 fick han äntligen landa i Sverige. Han flög några dagar senare än jag och vårt återseende var kärleksfullt. Vi fick en kort men intensiv period tillsammans i Göteborg. Alla i min närhet föll precis som jag för honom och till och med min pappa bad mig att behålla Marko. Men då jag kände att jag gjorde mer nytta som fosterfamilj och även som volontär kände jag att tiden inte var rätt att adoptera någon hund. Jag hade planer på att åka tillbaka till SOS för att stanna ett tag.

Nya bilder lades upp på hemsidan och det dröjde inte många dagar innan underbara Linda ringde mig för att höra mer om Marko. Det klickade direkt mellan oss och vi hördes ofta av via sms och telefon. Några veckor senare kom hela familjen ner från Karlstad till Göteborg för att träffa sin blivande familjemedlem. För Linda hade det varit kärlek från första stund hon såg honom på hemsidan och det blev inte mindre kärlek när hon väl fick träffa honom. Vi tog en lång promenad och det var inga problem mellan de två hundarna. Då familjen var på gång att flytta så dröjde det ytterligare några veckor innan Marko fick följa med familjen upp till Värmland. I mitten av juli vinkade jag gråtandes av min Marko och det var något av det tyngsta jag gjort. Men jag har inte ångrat det en sekund. För vilken familj han fick. Jag är så glad och tacksam över att Linda och C-G tog honom in i sin familj och de har gett honom allt och lite till.

Det kom att dröja mer än 3 år innan vi träffades igen. Vi har under hela denna tiden haft kontakt med varandra men det var inte förrän nu vi äntligen fick träffas. Så nu i oktober 2009 hämtades jag av Linda, Noel, Trixie och Marko vid Karlstads busstation. Väl hemma hos familjen fick jag möjligheten att krama den hund som jag älskat så. Behöver jag säga att det var ett fint ögonblick? Jag fick till och med vid ett ögonblick en puss av honom. Och jag lovar att det inte är något han ofta bjuder på. Mitt hjärta stannade nästan då. Lika busig som jag mindes honom var han fortfarande, trots att gubben börjar bli till åren. Linda bjöd på fantastisk vegansk mat bara för min skull och vi tjötade bort några timmar.

Tack älskade Linda för en fantastisk dag och tack till hela er familj för att ni valde att ta en hund från SOS. Jag är er evigt tacksam.

Ásta Brynsteinsdóttir

....................................................................................................................................................................................................................