klar 6

Pernillas berättelse

JAG VANN! Jag kunde inte tro att det var sant när SOS ringde mig på semestern och sa att jag va den lyckliga vinnaren av reselotteriet. Ända sen vi adopterat vår första hund från SOS -05 hade jag velat åka ner och jobba som volontär på gården. Nu blev det alltså verklighet!! LYCKA!!
 
Bild-152-nySensommaren krööööp fram å mina förväntningar byggdes upp av historier jag hört från tidigare volontärer. Så ÄNTLIGEN kom dagen då jag kunde packa min "oömma" kläder, mina
tvättlappar (med tanke på vatten-bristen där nere på sommarn) och promenad-vänliga sandaler. Jag var upprymd, nervös och vansinnigt förväntansfull! Snart snart skulle jag få träffa hundarna på gården som jag bara sett på bild på hemsidan, få klappa, krama å ta hand om dom, PÅ RIKTIGT! Väl på flygplatsen i Malaga blev jag mottagen med stora kramar av 2 brun-brända sos-medarbetare. Jag anlände sent på kvällen och ute va det redan mörkt.  Kändes overkligt att efter ha lämnat ett höstkallt Sverige bara 4 timmar senare stå å svettas i Malaga. Resan till hund-gården va varm, trots att det nu va natt, och skumpig. Vi hade dessutom ett följe av 2 bilar med veteri-närer från England som skulle jobba en vecka på gården, dom hade landat ett par timmar innan mej å väntade in mitt flyg för att slå följe med oss.

Bild-126-nyNär vi körde in på gården möttes vi av en stor kör av skällande hundar. Hela mitt inre blev alldeles varmt. Nu var jag verkligen här! Blev visad till mitt rum som jag skulle dela med 3 andra volontärer. Tjejerna i rummet sov hårt och väcktes inte av min ankomst.Somnade första natten leende, i morgon skulle jag få träffa hundarna! Dagarna som följde var underbara! Trots att jag hade blivit förvanad om att arbetet på gården va hårt, smutsigt och krävde en hel del tålamod var jag ändå inte beredd på att det va SÅ hårt, SÅ smutsigt och krävde SÅ stort tålamod av mej.Klockan 8 varje morgon samlades vi volontärer och planerade dagen. Jag jobbade på "övre" delen av gården. Där skulle alla hundarna ha promenader, få sina kennlar städade och sitt vatten påfyllt. Äldre hundar och "valpar" fick gå en kortare promenad och de unga starka hundarna fick bergspromenader. När alla hundarna fått sitt hade vi en lååång siesta mitt på dagen där vi fick vila och återhämta oss.Vi käkade lunch, någon lade sej å vila å läste en bok, andra tog med sej sina favorithundar till den uttorkade floden som vid denna tidpunkten på året hade börjat rinna tillbaka efter att ha legat torr hela sommarn. Jag njöt av varje sekund! Både av det hårda arbetet och av hela livsstilen på gården.

Bild-124-nyEftermiddagarna började vi halv 6 och då va det matning och medecinering, hundarna skulle ut på en kortare promenad och kennlarna skulle ännu en gång städas inför natten. När kvällspasset var avslutat var jag helt slutkörd. Min hjärna va fullpackad av nya intryck, varenda lem i kroppen värkte av ansträngning. Vi käkade kvällsmat och snackade länge länge. Gemenskapen man fick med dom andra volontärerna va underbar! Man va på samma ställe av samma orsak och mina vänskaps-band med tjejerna kommer jag bära med mig livet ut tror jag. Arbetet på gården flöt på, träningsvärken man led av de första dagarna gav med sej å sista dagarna kände man sej stark och bergspromenaderna va inte så tunga längre. Veterinärerna från England gjorde denna veckan en otroligt stor och fin insats, hundar och katter kastrerades och de hundar som behövde annan vård fick det. Min tid på SOS va snart slut, jag hade skaffat mej favorithundar och vänner för livet. Hade sett hundar få hem och nya valpar som kommit i strid ström. Min insats som volontär på SOS hundgård var betydelsefull, man kände i hela magen och hjärtat att detta var så rätt!!

Bild-166-nyMed facit i hand kan jag säga att detta va något av det absolut roligaste och mest lärorika jag gjort i mitt liv! Mina resor till SOS hundgård som volontär kommer bli många många många... Och kommer även rekommendera ALLA att åka dit! Som bonus fick jag dessutom med migj en liten hund till min mormor! Men för denna gång va det slut och det fälldes många tårar när man sa adjö till sina nyfunna fyrbenta vänner. Önskade alla hundar lycka till i livet och tog flyget tillbaka till Stockholm.

TACK, till Ängeln Kim för att jag fick komma, för  gästfriheten och tacksamheten hon visat!